Och helt plöstligt gav jag upp!

Ibland behövs förnyelser, man behöver känna på lite att man saknar någon eller något. Man behöver tid. Detta oförklariga tinget tid som finns som bara finns utan att egentligen finnas. När den tid man haft gått, kommer ny. En ny tid att inse och ta tag; ska jag eller ska jag inte? Jag kände att jag ger upp nu. Nu orkar jag inte längre mer. Orkar inte känna pressen. För jag har hittat en ny. Och min nya är så sjukt mycket roligare än den gamla...






...det gamla goda blogg.se kan slänga sig i väggen. NU twittrar jag som fåglarna gör! www.twitter.se/matlda 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0